Stålhane_Entre_rorstrand
Stålhane_Entre_rorstrand

Carl-Harry Stålhanes Entré

Stram, exklusiv och formsäker. Carl-Harry Stålhanes Entré har allt en 50-talsservis bör ha. Ja, allt utom kaffekoppar.

Det är inte konstigt att Entré hyllades när den lanserades 1957. Servisen förenade 50-talets skarpa formspråk med keramisk experimentlusta. I  Svenska Dagbladet beskrevs den av Ulf Hård af Segerstad som en serie förträffliga kärltyper. ”Speciellt torde de lämpa sig för restaurangbruk, men bör i stor utsträckning även göra god tjänst i det enskilda hushållet. Framförallt gäller detta salladsskålarna, som kanske är de finaste i sin art, som vi har på marknaden.”

Carl-Harry Stålhanes kontraster

I Rörstrands marknadsföring på 1950-talet framhölls Carl-Harry Stålhanes förmåga att förena kontrasterande former och ytor till en välkomponerad helhet. Något som syns i Entré, där det oglaserade ristade godset bryter mot de blankt glaserade partierna. Grytor, karotter och formar är tillverkade i ugnsfast fältspat med grå glasyr. Kannor, ströare och skålar tillverkades i stengods med glasyrer i gult, lindblomsgrönt, turkosblått, och mörkblått.

50-talets serviser utan kaffekoppar

Men varför göra en servis med kaffekanna, men utan koppar? Och om faten var tänkta att även användas som tallrikar, varför finns i så fall inga assietter eller djupa tallrikar?
Kanske finns svaret i tidens intresse för att formge vackra ugnsfasta kastruller, grytor och fat som kunde ställas fram på bordet? Två år före Entré lanserades Stig Lindbergs Terma. En eldfast serie med pannor, grytor och kastruller som i tanken skulle kompletteras Spisa ribbs tallrikar och kaffekoppar. Och samma år kom även Dukat från Karlskrona porslinsfabrik. Även den delvis ugnsfast och med både enfärgade och mönstrade delar som fritt kunde kombineras med varandra. Marknadsundersökningar hade nämligen visat att konsumenterna inte ville ha kompletta serviser, utan fritt välja delar för att mixa och matcha.

Entré - en udda servis rätt i tiden

Såväl inredningen som matbordet tilläts vara ett småplock av lekfullhet och udda delar. Kanske hoppades Rörstrand att Entré, på samma sätt som Marianne Westmans Picknick, skulle bli en succé som stegvis byggdes på med nya delar, som kaffekoppar och assietter?
Så blev det inte. Även om Entré låg rätt i tiden gjorde den dyra tillverkningen att fabriken valde att ta den ur produktion redan efter tre år, 1960. Något som i dag gör servisen än mer efterfrågad. •

Hela reportaget om Carl-Harry Stålhane hittar du i Scandinavian Retro nummer 4, 2017. Köp numret här!