String – mer än bara hyllor

Det var tråden det började med. En metalltråd som blev till ett diskställ. Idén kläcktes på 40-talet av Nils Strinning, som då studerade arkitektur på KTH. När en samarbetspartner, Arne Lydmar, kom på idén att doppa ståltråden i plast i stället för att lackera den, blev diskstället en succé som växte till varumärket Elfa, med allt från garderobsbackar till skohyllor och skötbord i det plastöverdragna sortimentet.
Produkter med plastöverdragen tråd hade Nils Strinning alltså redan arbetat med när Bonniers Folkbibliotek sommaren 1949 utlyste en designtävling. Det gällde att ta fram en bokhylla för böckerna som förlaget genom ombud sålde i hem och på arbetsplatser över hela Sverige. Hyllan skulle vara billig och kunna skickas som platt paket.

Juryn fick in nästan 200 bidrag, men vann gjorde hyllan med gavlar i vit plastöverdragen metalltråd och hyllplan i mörkt träfaner som Nils Strinning tagit fram tillsammans med sin fru Kajsa. BFB-hyllan, som den till en början kallades, var egentligen tänkt att bara säljas genom bokombuden, men snart nog fanns den i möbelhandeln under namnet String. Både efterfrågan och hyllsystemet växte, och String blev ett eget bolag. Hyllan gick på export över hela världen och med skrivskivor, vitrinskåp, lådor … kunde man ”fantisera, variera, kombinera String” som företagets reklam­slogan löd.

På design- och arkitekturutställningen H55 i Helsingborg 1955 möblerade String utställningshuset Bo i staden – bo på landet. Hyllor, sängar, soffor, bord, lampor och fåtöljer visades. Det skulle gå att leva hela livet omgiven av String! Men möbelsortimentet blev ingen framgång. Det var den fiffiga hyllan alla ville ha. Stringhyllan blev en svensk 50-talsikon, för att på 60-talet lika självklart bli omodern och ersättas med tunga bokhylleväggar som inte krävde att man satte slagborren i miljonprogrammets betong.

Tro det eller ej, det fanns en tid när Stringhyllor hamnade i grovsoporna eller eldades upp. Numera står de högt upp på många önskelistor, och fiffigt nog går det att kombinera gamla hyllor med nytill­verkade delar. Det skulle Nils Strinning ha gillat, även om han kallade sin hylla ”hylljävlen” eftersom inget han ritade efter den någonsin blev lika framgångsrikt. •

Hela reportaget med String hittar du i Scandinavian Retro nummer 2, 2018. Köp numret här!

Varukorg